Idag vaknade jag upp hemma hos Elin och blev ihjälskrämd av hennes väckarklocka:P. Så vi gick upp och åt frukost och sen gick hon till skolan. Hon tyckte att jag kunde stanna hemma hos henne idag. Det var inte menigen att jag skulle sova hos henne i går till idag, men jag började bråka med min mamma igår och drog hemifrån. Det ända jag fick med mig var mina skor, och jag fick springa osm bara den så att inte mamma fick tag på mig/:. Det som är mest jobbigt med det här är bilden som sitter klistrad i mitt huvud på Nadia som blev så rädd och ledsen så hon bara satt och skrek när jag och mamma skrek på varandra jag tycker så synd om den lilla sötsaken:(. Det jobbigaste med det här är att jag inte vet vart jag ska ta vägen för jag har ingen stans att gå och jag vägrar att gå hem, jag vill verkligen inte det. Jag vill att min mamma ska börja lyssna på mig jag fyller liksom sjutton i år och får göra lika mkt som en 7 åring får göra. Jag måste få känna att jag börjar bli vuxen och lära mig att ta ansvar över mig själv och känna att jag är en egen person inte någon som nån annan kan styra. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra?... Det är jätte svårt för jag vill inte vara någons börda, om ni förstår? Men men det löser sig hoppas jag.. Det ända jag vill är att mamma lär sig att lyssna på mig och rättar sig lite efter mig så att jag också kan få må bra.. Ens mamma ska liksom stötta en och göra så att ns barn mår bra inte så att den mår dåligt för att den inte får göra något som normala tonåringar, jag vill bara ha ett liv som jag kan vara nöjd med men det fattar inte hon... Så vi får väl se vart man hamnar inatt?!

Puss puss