Varför har man så svårt att förstå?! För att jag är så rädd för att bli lämnad, rädd för att jag inte räcker till. Hur mycket han än säger att jag är hans allt, hans älskling eller den ända för honom så vågar jag inte tro honom. För man är rädd att den dagen som man inte vill ska komma då ens värld blir vänd upp och ner.
När man älskar någon så mycket som jag gör så är det svårt på något konstigt sätt att släppa in honom för nära
"i fall" man blir sårad.

♥
Den städiga oron över att det ska finnas någon bättre eller att man ska bli lämnad.
Varför kan man egentligen inte bara fokusera på det som är istället för att tänka på det som kan hända?

Älskar dig mest av allt och jag hoppas att du kommer stå ut med mig och mina konstiga tankar ett tag till!
Utan dig är som att leva utan syre!


Minä rakastan sinua höpönassu!♥