När man håller på att förlora det bästa man har så ser man hur ens hjärta krossas i tusen biter..
Man känner hur ögonen vattnar sig hur hjärtat börjar bulta snabbar och det gör ont i bröstet..
Man vet hur dåligt man kommer må om den saken försvinner ur sitt liv men just i den stunden så fattar man inte hur dåligt man kommer att må, fören det mest ofattbara har hänt..
Livet är ett stort ?

Sängen är det ända som lockar, det enda stället man vill tillbringa sin tid på..
man känner ångest sorg och man känner hur världen rasar framför sina ögon..

Det är svårt att återhämta sig..
Och efter att få ha upplevt det en gång så är det svårt att ta sig tillbaka..
Men om den personen verkligen älskar en så väntar den på dig tills du har återhämtat dig...

Varför?
Varför är man så trög?
Varför förstår man inte att man trycker bort det som är bra?
Varför trycker man bort det som betyder mest?
Varför gör man så att man mår ännu sämre?

Jag är så trött på mig själv vill bara lägga mig ner och försvinna..
När ska jag verkligen fatta att jag bara sårar mig själv jag förstår det efter men inte när jag gör som jag gör..

Varför förstör man för sig själv?