Under alla år har man sagt att man ska vara rädd om sina vänner,  vänner är viktigare än pojkvänner.

Men ju äldre man blir så märker man hur det inte stämmer att man faktiskt blir bortvald av sina 

vad man trodde var ens närmaste vänner. 

De man trodde skulle finnas där alltid bara försvinner. 

Men efter att ha mått dålig över det under en lång tid så känner jag att det är dags att gå vidare. 

Jag kommer ändå aldrig få tillbaka de som betydde mest för mig, de jag kunde vända mig till när man inte visste vart världen var på väg. 

Jag har saknat den bilden av de vänner jag en gång hade utan att inse att de ändrats och inte är samma personer längre. 

Jag har lärt mig att man inte ska vara ärlig för det är mer fel än att ljuga och säga det de vill höra.. 

Jag antar att det är det som gjort att jag förlora mina närmsta.

Alla säger att ja men då vet du att de va inget att ha du kan få bättre vänner. 

Men jag vill inte ha nya vänner på det sättet jag vill ha dom som man har historia med! 

 

Detta inlägg blev lite trist men kända att jag behövde skriva av mig detta. 

Jag saknar dem! 

 

Men till något roligare! 

 

Idag är det faktiskt 4 år och 8 månader sedan jag träffade min bästa vän och stora kärlek!